vårtecken  är att storkillen nu har plockat hela sin påse full me kulor o ska kämpa me sig till skolan i morgon..
skratt...
han sa själv-nu är de vår ,då är de kulor som gäller.

hi,hi..vi spelade nog också lite kula när jag var liten...

men annars var de sudd,bokmärken osv man bytte...
vad var de mer?

denna dikt som kommer nu brukar min svärfar läsa början på när barnen ska spela kula...
 

"Spela kula" av Sten Selander

Vi spelade kula på torget en dag,
en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femti, han hade fem.
Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,
då jag visslade överlägset och gick.

Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,
och tyckte det var något fult, jag gjort.

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstans
kunde någon säga, var grabben fanns.

Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,
när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,
för att en gång få se den grabben glad.

Men nu är han säkert en stor, grov karl,
som släpar och sliter - jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort.
Man kan aldrig ändra det fula man gjort.

Man kan inte lämna kulor igen
och trösta pojkar, som stelnat till män.