Rädslor

Jag drömde också otroligt mycket mardrömmar när jag var liten. Rätt ofta drömde jag att en häxa bakade in min lillasyster Nhea i en lasagne och körde in den i ugnen så hon dog. Jätteotäckt. Många gånger fick mamma o pappa följa med mig in till hennes rum på natten för att se att hon låg där och sov.
Och flera gånger drömde jag också att någon otäck man högg av mammas ena arm och satte upp den på en ställning på torget, med skjortärmen fortfarande kvar på armen. Usch, det var hemska drömmar att ha när man är liten!
Men jag tror nästan alla har dem...
du kan bara trösta, försöka förklara och finnas där.
KRAM

Usch, hemskt med mardrömmar! Jag vet hur ledsen jag kunde bli som liten av dom.. drömde ibland att vårat hus brann ner och det var hemskt och ibland om att mamma eller pappa dött. Tänk att för vissa är det ju verklighet, men det får man försöka tänka bort då, vi lever här och nu.
Ja, onsdag kan vi ju höras om igen, tror mamma vill med också men vet inte om hon kanske jobbar, ska kolla upp det med henne, annars blire jag o barnen :) Vore kul att träffa Märta också ju! Vi hörs igen som sagt! KRAM

God kväll!

Ja visst är man rädd lite då och då olika rädslor och i olika åldrar. Vi har oxå haft en krig rädda ålder det var Simon kanske för ett år sedan många funderingar. Men annars är dte döden som skämmer om att vi ska dö och så. Ja själv funderar man på mycketen del rädd saker andra kanske mer liknar oro i almännhet vad som ska hända och hur skare och ting ska lösa sig. Det är svårt men att lita på Gud mer underlätta ju sin vardag när man liksom få lov att lägga över dte svåra till honom, han har en plan för alla var och en. Det är inte alltid den är som vi tänkt oss och ibland undrar man om han sviker men rätt vad dte är så förstår man varför det blev som det blev eller hände som det hände vissa skaer har man svårare att se som nä unga människor dör eller drabbas av svåra sjukdommar men det finns en plan.....för alla. Att behöva lämna ifrån sig sina barn till någon annan är svårt men hur dte än blir med den saken så får du helt enkelt lita på Gud han vet vad han gör.

Idag har vi haft 6 månaders kallas för våran sessa det blev pannkaksrulle och kladdkaka med glass. Å hon bara växer vill stanna tiden andas in lukta och känna hennes gos snart är dom.....så stora vill bryta sig loss jag vill inte. Hm ja det är klart det är bra hon växer men jag vet du förstår vi har många lika tankar du och jag. I morgon ska vi ta det lugnt försöka gå ut en sväng behöver köpa gympabyxor till V sen ska vi till banken se om dom kan hjälpa oss så vi kan bygga altanen som vi tänkt. Ja och på onsdag blir det julgransplundring för då ska julen ut och Viktors rum sak tömmas sen är dte fram med spackel och sandpapper och målarfärg och Simon ska välja tapeter ska bli väldigt intressant. Simon är lite flyktig tycker om mycket och byter V är mer samma vet vad han vill och tycker. Simon har ärvt mycket klder av V men sen kommer en tid då kläderna slits ut och jag har aldrig haft massor med kläder utan det som behövs och då används ju kläderna mycket lite tröjor kan han fortfarande ha efter V men byxor har det varit kanske varannan.

Nu ska jag prata med mannen och brodera en bokstav 1,1 kilo minus visade vågen i morse så än så länge funkar nyårslöftet.

Va rädd om dej underbara vän du är så fin och omtänksam mot alla. Kram kram

Ja, mardrömmar kan ställa till med mycket. Jag hade massor när jag var liten. drömde kanske inte så ofta om krig men funderade desto mer. Jag visste ju att skulle det bli krig så skulle pappa bli inkallad för det blir ju alla män (som kan). Visserligen för att laga telefonstolpar men inkallad skulle han bli. Men mamma skulle oxå bli det kom jag på för hon var sjuksköterska o de kunde kallas in. Så det var jag livrädd för att bli ensam. Och detta vågade jag inte tala om för mamma, jag tyckte det kanske var lite pinsamt eller nått, ingen aning hur jag tänkte. Men, i alla fall, tillsist berättade jag det för mamma att jag var så rädd för att bli lämnad om det skulle bli krig. Då sa hon att skulle det bli krig skulle hon vägra att bli inkallad och ta oss barn i handen och springa och gömma sig med oss på ett ställe där det inte var krig. Då blev jag lugn. det gäller nog som förälder att bara vara där och förklara och förklara...Pojken fuderar mycket på döden och kan börja gråta helt plötsligt för att han inte vill att jag och Ove ska dö. Lilla gubben, när han ligger i sängen och gråter så visst lovar jag honom att jag ska leva tills jag blir jättegammal och inte dö nu. Sen kan jag bara be en bön att det får bli så...för vad ska man säga?
Annars håller vi på att packa här, på onsdag åker vi till Gran Canaria i en vecka. Det är lyx! kram på dig!

maja
ja jag tycker de är massa saker som är svåra att förstå..å då ännu svårare att förklara för barnen..
men sen ibland är de ju så att man förstår efteråt som sagt..

å va spännande göra om rum.
kul att välja tapeter å så.
storkillen säger han vill ha svart i sitt rum o kanske mörklila på en väg.låter snyggt tycker jag.men de är ju ett tag tills de blir aktuellt.

hitta ni ngr mysbrallor.
här vill storkillen bara ha jeans medan mellankillen älskar mysisar(som sin mor..ler) fast ute bland folk försöker jag nog att inte ha dem på...fast ibland såå..

ååå va du är duktig som gått ned i vikt!!!!!
önskar jag kunde säga de samma..äter choklad nu.hmm.hmmm.

hur mår din syster nu förresten..har de blivit någon ändring där eller står hon fortfarande fast vid sitt beslut.

å tack för dina fina ord...
de värmer så.
jag är så glad att man kan lära känna varann så här.

kraaaaaaaaam

ulrika
å jag blir alldelles gråtig av din mammas fina ord till dej när du var liten...
man vill verkligen skydda sina barn till varje pris.

ååå ha såååååååååå kul nu i crancanaria..mys mys o njuuuuuuuuuuuuuuuut..
jag är mkt avundsjuk...låter så härligt.
du måste berätta allt hur de gick o var sen när ni kommer hem.

kraaaaaaaaaaaaaaam