På nåt sätt...

så går dagarna framåt..
för en del står den still..
eller  känns den som de står still..
eller som att klockan har stannat
 medan för alla runtomkring tickar den på som om inget hänt..

Här har vi varit i lekparken hela dagen...med picknick..kalla köttbullar kall pasta m.m..
var väldigt skönt att bara sitta på en filt o vara me barn o vänner hela dagen!!!
men visst inuti har man ju bara kännt en stor sorg för alla som saknar..
samtidigt är de väl underbart att man saknar...
att de männskor som dansat till himlen före oss har varit sååå underbara så vi faktiskt saknar dem!!!

vilket tomt liv de människor måste levt som inte är saknade...

att människor lämnar avtryck..
lämnar spår
tankar ..ord
lämnar arvsanlag m.m
efter sig...

de är en gåva och ett under på nåt sätt...
jag ler ibland för mej själv...när jag kommer på att jag blir mer o mer lik farmor..
på både gott och ont...

kram till er alla och hoppas att ni finner lyckan mitt i allt oavsett de  man möter o ser runtomkring....
att vi ändå trots detta kan finna lyckan o glädjen..
på nåt sätt...

Kommentarer
Postat av: Somris

Ja, det är förunderligt det där. Jag grät så jag knappt fick luft i nästan 8 timmar i sträck igår - men ändå så letade sig till slut ett leende fram på mina läppar framåt kvällen igen.
Livet går vidare....konstigt nog.
Men det kommer ALLTID vara supertomt att leva utan mamma....

2010-05-27 @ 18:49:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0