snart är vinter och förkylning ett minne blott;)
Trädet talar
jag ligger under löven och i takt med att det blåser av och solen börjar stråla..
vaknar jag sakta till liv
tar bort lite snö från min panna
och försöker smälta istapparna i håret
blundar med grenarna klättrande omkring mej
både inträngt
och omslutande
jag tyr mej till stammen
vilar på rötterna
och öppnar sakta ena ögat
kroppen värker
av vinter och förkylning
och av kärlek och vindar
men trädet viskar att det snart är vår
virvlande löv mellan solstrålarna
omkring mej
jag öppnar det andra ögat också..
men jag tänker inte röra mej ur fläcken
för då kommer jag halka på isen
jag väntar på gruset som ska knastra under fötterna..
jag tar lite björksav i tystnad och lutar huvudet mot trädet
jag ler över de nya skotten som börjat växa
och över alla omkring
som börjar vakna till liv....
skriven
Hej!
Va fint skrivet du är så duktig, snart är det vår får vi hoppas.
Kram