Blåsigenom
Så jag inte ser
Inte känner kraven
Kampen
Fryser inuti och utanpå
Men låter vinden blåsa genom själen ,
håret , hjärnan
Fångar friheten
Några sekunder
Flyger jag
Bort
För att få kraft
Och vandra hem
Till tryggheten
Små händer
Ögon
Ord
Kärlek
Och jag tar nya tag
Och tänker att i morgon
Då finns det kanske inget att blunda för

skriven
Kram fina du❤️