Blåsigenom

Jag går iväg en stund
Så jag inte ser 
Inte känner kraven 
Kampen 
Fryser inuti och utanpå 
Men låter vinden blåsa genom själen ,
håret , hjärnan 
Fångar friheten 
Några sekunder
Flyger jag 
Bort 
För att få kraft 
Och vandra hem 
Till tryggheten 
Små händer 
Ögon 
Ord 
Kärlek 
Och jag tar nya tag 
Och tänker att i morgon 
Då finns det kanske inget att blunda för 
(null)

1 Vickie:

skriven

Kram fina du❤️

Svar: Kraaam tebax
svintoflickans blogg

Kommentera här: