Serier och vemod

Min favoritserie är slut 
" a place to call home".
På något sätt gör det mej vemodigt
Och det var mkt som var berörande 
Och påminnelse om hur fort det går

Jag mindes plötsligt hur jag gick med vår blå begagnade men fina barnvagn vid Askim i Göteborg . 
Hade så svårt o veta hur parasollet skulle va så lilla skrutten inte fick sol på sig. 
Den lilla skrutten blir 18 i sommar 
Och min yngsta liksom 8 ....

Är ju underbart dom växer å härligt få följa dem 
Men man blir liksom vemodig också
Och orolig 
Så mkt dom ska möta

I mrg är det besöksdag på yngsta sonens blivande skola 
-Jag ska inte dit säger han 
Och jag vet inte vad jag ska tro eller känna....
Eller planera ...
Kommer han gå i höst 
Eller inte

Ja med snurriga tankar försöker jag somna 
Nära vår yngsta 

Asså att man kan känna så mkt kärlek 
Vemod 
Oro och stolthet på en och samma gång 

Kommentera här: